Menu Close

Historia om WFJ

Den sista biten Östgötasmalspår

Wadstena-Fogelsta järnväg öppnades för trafik 1874. Den 9,6 km långa banan bekostades av Vadstena stad. Syftet var att få förbindelse med omvärlden via Mjölby-Hallsbergslinjen. För att hålla kostnaderna nere byggdes banan smalspårig. Bredden är 891 mm vilket är detsamma som 3 svenska fot och också den vanligaste smalspårsstandarden i Sverige. Bredden på normalspårig järnväg är 1435 mm.

År 1888 tillkom linjen Vadstena-Ödeshög och båda
järnvägarna slogs samman till det nybildande bolaget Fågelsta-Vadstena-Ödeshögs
Järnväg. Mellersta Östergötlands Järnväg (MÖJ) hade tidigare byggt upp ett
smalspårsnät som sträckte sig från Motala i väster via Linköping till Ringstorp
i öster. Därifrån fanns anslutning till andra smalspårsbanor i Östergötland,
Småland och Närke. MÖJ var pionjär på eldriftens område och lät elektrifiera
sträckan fram till Vadstena. Det första elektriska tåget mellan Linköping och
Vadstena gick på Julafton 1921.

MÖJ hade sin storhetstid under andra världskriget, då tågen kunde rulla utan inskränkningar tack vare eldriften. År 1950 förstatligades MÖJ. Detta var nu en tid då vägtrafiken expanderade kraftigt. Istället för utveckling av smalspårbanorna avvecklades eldriften 1956 och ersattes av dieselfordon. Bilkonkurrensen blev allt svårare och 1963 var smalspårets saga all, med undantag för bandelen Vadstena-Fågelsta. Här fortsatte godstrafik fram till den 1 juni 1978. År 1974, fyra år innan den slutgiltiga nedläggningen, bildades Museiföreningen Wadstena Fogelsta Järnväg. Syftet med föreningen var att bevara banan för framtiden. Vadstena kommun hjälpte till att förverkliga projektet genom att köpa in mark och byggnader och föreningen arrenderar banan av kommunen. Första museitåget till Fågelsta rullade 1988.